Klickerträning

"Det här är mina principer. Om du inte gillar dom har jag andra."
- Groucho Marx

Klickerträning är inte något enhetligt begrepp, utan kan skilja sig ganska mycket mellan
olika hundskolor.

Vad innebär då klickerträning på Arctos Hundskola?

Ja, eftersom jag fått min klickerutbildning på Canis så är den förstås färgad av deras tolkning, men jag har också kommit i kontakt med andra klickerutbildare - och känner än mer att Canismodell passar mig och Arctos Hundskola.
Det här utmärker Klickerträning - hos oss!
 

1. Frånvaro av korrigeringar

Nuförtiden är det inte många som tränar sina hundar med fysiska korrigeringar; som ryck i kopplet, nyp i örat eller att trycka ner hunden, utan dom flesta vill hellre belöna rätt beteende. 
Problemet för oss hundtränare är nämligen att vi vill lära våra hundar moment som dom inte har särskilt stor lust eller intresse av att göra.
Fotgående är ett bra exempel på det, eftersom det för hunden inte fyller något som helst behov. Jämför bara med vallning för en vallhund eller jakten hos en jakthund. Alltså måste vi få hunden att utföra moment som inte är särskilt roliga; ur hundens synvinkel och har då endast två metoder att välja emellan: straffa om den inte vill utföra momentet - eller belöna med något den gillar om det utför momentet. 

Inom klickerträning har begreppet Time-out nu börjat användas när hunden inte jobbar som föraren tänkt. Om hunden exempelvis hellre går och nosar i backen, än går snyggt vid min sida - kan jag time-outa hunden, vilket innebär att jag kopplar upp den eller har den i buren.
Risken med Time-out är att vi slarvar med träningsupplägget och skyller på hundens oengagemeng = förpassar den till "skamvrån". Den största fördelen med Time-out är att tränaren får möjlighet att tänka efter:
Vad gör jag för fel, när jag inte får hunden att jobba som jag vill?
 

2. Hundens egen aktivitet

"Ju mer aktiv en individ är i inlärningsprocessen, desto effektivare är inlärningen."
Hunden bör alltså själv få lista ut hur den ex. skall sitta vid vänstra sidan.
Detta brukar vara det absolut svåraste, även för tränare som lämnat den korrigeringsbaserade träningen...
..det är så lätt att börja locka med tecken, röst eller godis.
 Det här kan också vara svårt för en hund som varit van vid att få hjälp med att utföra moment. Den hunden kan sitta helt passiv, den första tiden som klickerhund :-)
En annan grupp passiva hundar kan vara dom som tränats med korrigeringar; den hunden har lärt sig att det säkraste sättet att undslippa korrigeringar är att inte göra något mer än absolut nödvändigt.
Det kan ta lång tid att övertyga dessa två hundar, att nu är det fritt fram att prova... Det värsta som nu händer dig är att du inte får din boll!
 

3. Timing

"Du får det du förstärker, inte det du tror du förstärker."
Med hjälp av klickern kan vi förstärka exakt rätt beteende, eftersom den är mycket mer precis än våra ord. Jag kan förstås även förstärka med ordet "Bra", men det är inte alls lika exakt.
Timingen är kanske speciellt synligt vid apportering: genom att klicka exakt i rätt ögonblick, kan vi förmedla åt hunden hur den exempelvis skall bära apportbocken.
Även vid vardagslydnad är timingen viktig genom att vi där förstärker rätt beteende, istället för att bråka på hunden när den gör fel.
Klicka och belöna när hunden passerar andra hundar tyst och fint, istället för att förstärka felaktigt beteende genom att ryta och rycka...)

4. Kriterier

Kriterier är dom trappsteg som leder till målet; exempelvis att kunna korrekt genomföra agilityns slalom: första kriteriet är kanske bara en korrekt pinne...
Målet skall vara att hunden i största möjliga mål alltid skall lyckas; kriterierna skall alltså ställas så skickligt att hunden hela tiden tar sig framåt.
Detta gäller förstås även i vardagslydnad. Skall jag lära hunden att ligga okopplad i hallen i väntan på sin träningstur, så belönar jag för första sekunderna den ligger kvar. 
 

  
 

5. Förstärkningskvalité

Vi vill att hunden skall jobba med belöning som drivkraft; alltså inte att den skall vara rädd för att korrigeras om den inte jobbar. Därför gäller det för oss att hitta en belöning hunden gillar.
Vissa moment är så självförstärkande, så vårt försök till belöning sällan uppskattas - och ett exempel på det är vallning. Att kunna styra fåren, är säkert väldigt "roligt" - om nu hunden tänker i dom termerna. Iallafall behövde Lisa varken boll eller godis vid sådana tillfällen...

Det är alltså hunden som bestämmer om en belöning är just en belöning; dvs värd att jobba för. Det är inte alls säkert att hunden gillar extraprisgodiset jag köpte på stormarknaden, utan vill kanske hellre ha korv, leverpastej eller kattmat på burk.

6. Förstärkningsfrekvens

Hur ofta vi måste förstärka ett rätt beteende, har bl.a att göra med vad det är för moment vi tränar.
Att springa på vippen är för många hundar så kul, så vår belöning behöver inte vara så tät. 
Skall vi däremot träna hunden att sitta tyst i bilen, trots att andra hundar passerar - måste vi ha hög förstärkningsfrekvens. 

7. Kulfaktorn

Det absolut viktigaste är att vi har KUL när vi tränar. Hunden har inte bett om att ex. träna apportering, så det är vår uppgift att göra träningen så lustfylld som det bara går.
Träningen skall drivas av att vi vill utvecklas tillsammans mot ett mål och inte av att jag skall prestera för att vinna ära och berömmelse.